Levi 3 veckor

Pappa Chrille och Levi leker med nallen
Försökte mig på att amma på bryggan.Gick sådär får jag säga
Amma, äta och njuta av havet på samma gång. Allt går om man vill.


Tiden går fort, men ändå långsamt. Så tråkigt att det är så dåligt väder nästan varje dag! Men härrom dan var det i alla fall fint så då tog vi oss en tur till strandpromenaden/Gustavsberg. Där åt vi sallad och jag lyckades med konststycket att amma, äta och njuta av havet samtidigt. Vår prins har troligtvis fått magknip för han är väldigt ledsen och skriker på kvällarna/förnätterna. Det tar verkligen i ens hjärta när han bara skriker och man känner sig maktlös. Svårt ibland och veta om han är hungrig eller har ont i magen.. Han äter väldigt ofta vilket kan bli lite jobbigt. Han har en förmåga att vakna till när vi själva ska äta. I värsta fall tycker han att det är dax att få käk precis när man själv är utsvulten och vill äta själv. Ja de är en intressant balansgång det där. Man måste ju äta själv också för att ha nått att ge pojken, så då får han skrika ett tag.. Är också jobbigt att gå ifrån honom, tex gå till affären utan honom. Då går man och tänker att " nu skriker han där hemma efter mat". Känslan av att någon är så oerhört beroende av en själv är väldigt speciell. Känns som att det jag nämnt just nu inte så många pratar om. Många ser bara den "glamorösa" sidan när han sover och verkar såå lugn. Men man är förvånad över hur mycket man ändå orkar trots att man får vakna och amma på nätterna och så vidare. Jag beundrar alla föräldrar, mammor och särskilt ensamstående mammor! Jag har ju i alla fall min käre man som avlastar mig ofta! Trots att det kan vara tufft ibland väger ändå det upp när ens älskade son ligger mot mitt bröst och tittar djupt in i ögonen på en och man bara älskar honom så man kan spricka!!

Annars försöker vi hitta på saker på dagarna. Igår bakade jag bullar. Vi har även varit och hälsat på våra vänner Fouad och Jonna som flyttat tillbaka hit till Uddevalla vilket vi tycker är väldigt roligt!

Levis första långresa

När man får det här leendet på morgonkvisten vid frukostbordet gör det inget att man gick upp klockan 6 =)

Farmor myser

Farfar fick sig en pratstund med Levi

Perfekt att ha när man åker. En spegel så man kan sitta i framsätet men ändå se hur sonen mår.

Fyra generationer på pappas sida.
Fyra generationer på mammas sida.
Morfar och Levi poasar

Skönt att vara hos gammelfarmor en stund.

Mormor gosar.

Moster och morbror


Då hinner jag äntligen skriva lite på bloggen när sonen äntligen somnat och jag har tid att sitta vid datorn. Vi drog alltså hem till Lindesberg i 3 dagar. Ja, man var nervös över hur bilfärden skulle gå men Levi älskar att åka bil. Somnar direkt nästan. Gjorde uppehåll i mitten av resan och ammade och så körde vi vidare. Var väldigt roligt att få komma hem. Lyxigt att kunna lämna klimpen, eller prinsen som han kallas av mormor, på morgonen till mormor och morfar och få sova lite extra på morgonen. Jag mamma och syrran han också med att åka ner på stan och inhandla en del kläder till mig eftersom jag fått panik över att inte ha något som passar längre! Vi åkte en sväng till gammelmormor där även min kusin Marie var med sin son som är några veckor äldre än Levi. Roligt att få träffa dem!
Levi har varit i måånga famnar som ni ser. Bäst att vänja sig vid det i tid tänker vi. Men är också viktigt att det inte blir föör mycket av det goda. Igår han vi även med ett besök i Humlekärr hos farmor och farfar. Härligt att få komma dit. Annars hittar vi på ganska mycket saker om dagarna. Skönt. Jag kan fortfarande inte gå långa sträckor vilket stör mig. Vill ju ut och motionera. Men man får ta en bit i taget. Jag är ju iaf mycket friskare nu än vad jag var för en vecka sen så det går framåt!
Jag tackar Gud varje dag att jag får vara så lyckligt lottad med en sådan underbar man och en underbar son. Jag kan inte förstå att det är min son ibland. Man blir förundrad att han är våran och att han har varit i min mage. Tack Jesus att du är med i vår lilla familj!

Framsteg

Jag och min älskade son.

Fader och son sover. Lika är de allt när man ser dem såhär =)Morbror Freddy gör en "lejokungen"

Morbror påstår att det blir en handbollsspelare av Levi pga hans stora händer.
Första turen vid havet för klimpen.
Rebecka tränar på vagnskörning


Ja vi i Anderssonsfamiljen gör framsteg. Vi börjar komma in i någon form av rutin och har till och med varit iväg på ledarsamling och gudstjänst med vår älskade. Med hjälp av en vän börjar nu amningen funka mycket bättre vilket vi verkligen tackar Gud för. Jag slipper pumpa ur mjölk vilket är ett tidsödande projekt. Idag när vi var på BVC hade Levi äntligen gått upp i vikt igen efter en nedgång. Han väger nu 3450g och är 52cm lång.

Vi har haft en del besök av både faster med familj och morbror Freddy med flickvän. När Freddy var här åkte vi till strandpromenaden och tog oss en promenad. Så oerhört skönt att få komma ut även om jag fortfarande blir mycket trött av att gå och så efter lunginflammationen. Jag tror det var kärlek vid första ögonkastet när morbror fick träffa Levi =)

Nu börjar jag också kunna svara lite bättre på frågor om förlossningen osv men det är fortfarande mycket som är en enda stor dimma. Tar nog tid att smälta alla intryck och allt som hände blir nog klarare när man får läsa journalen.

När man ser kort på hur man såg ut gravid är det svårt att fatta att man var så stor! Nu är magen så liten så liten. Men det är fortfarande svårt att hitta kläder i garderoben som passar! Måste bli en shoppingtur snart helt enkelt..

Levi 1 vecka

Första turen med vagnen gjordes redan samma dag som hemgång.
Hittade jättebilliga blommor på ica som vi köpte och fixade fint med.
Lyckliga föräldrar
Vad säger man? Finns inga ord till denna bild.

Nu har Levi passerat en vecka.Har redan många smeknamn. Plutten, Lilleman, Prinsen, Klimpen osv. På en veckorsdagen tappade han navelsträngen och firade även med att att nästan pinka på pappa så pölen kom på skötbordet. Faster med familj kom också på besök. Han har även fått sitt första bad vilket han gillade starkt. Farmor och farfar kom med mycket mat vilket uppskattades oerhört! Man hinner knappt laga mat!
Livet som förälder är konstigt, underbart, förvirrande, oroligt. Det vi kämpar med nu är amningen och att vår älskling ska gå upp i vikt. Tack alla som bryr sig! Jag hinner inte svara på alla sms och så men jag uppskattar er omsorg!