Guldklimpen

Ja. Nu får det vara nog med att inte skriva om det som faktiskt upptar en STOR del av mina tankar och mitt liv. Jag har en efterlängtad guldklimp som växer i magen! Många vet det redan så jag tänkte att nu får det vara officiellt här på bloggen i alla fall. Väntar nog några veckor med att göra det officiellt på facebook.

Imorgon har jag gått 10 hela veckor med ett mirakel i magen som jag inte kunnat/velat skriva om. För det är vad det är, ett mirakel. =)

I början kunde man inte fatta att de var sant och man var ganska orolig för missfall. Jag kan fortfarande inte riktigt fatta, men nu börjar kroppen säga att det faktiskt är nått som växer i mig så då får det än att förstå mer. Ständiga frågan som kommer är ju hur jag mår. Och jag mår följande:
*Extreeemt trött. Måste sova en stund,(ibland flera timmar) på dagen för att orka med och när klockan är 21 är det skönt att lägga sig i sängen, även om jag inte somnar då.
* Måste ha mat regelbundet annars blir jag att må riktigt illa. Äter ofta 2 riktiga mål mat om dagen.
* Har mått en del illa på morgonen. Är olika från dag till dag. Sammanlagt har har jag spytt 8 gr för den som är intresserad.
*Humöret har varit helt okey, men ibland kan jag bli lite vresig.
* Lite magbesvär.
*Känslig mot viss sorts lukt. Avsmak för viss sorts mat.
*Oerhört glad och tacksam att vi ska bli mamma och pappa!

Ja det var väl det. =)
Vi kallar alltså bebisen för guldklimpen eller klimpen.
Imorgon är klimpen inte ett embryo längre utan ett foster =) Nästan alla organ är utvecklade.
*kärlek*