Första salstentan i livet avklarad

Ja, det är faktiskt så att även om jag pluggat både på gymnasiet, KY utbildning och Universitetet i 2 år har jag aldrig haft någon salstenta. Men idag var dagen D. Inte nog med att det var salstenta, den var i matte också! Men det är så härligt att se tillbaka och inse att JAG GJORDE DET! Hela morgonen gick jag och gnolade på 2 strofer som bara dök upp i huvudet. Det var "Vem kan va emot oss, när Gud är på vår sida, det som verkar hopplöst går jättebra" och strofen " Jag går inte ensam här, ensam här ensam här, osv" Kändes som en bra uppladdning =)

Hela denna kurs var en ångestgrej innan den började. Hur skulle jag som haft sådana problem med matte hela livet klara denna kurs? Och så dess utom en salstenta i slutet! Det sista provet jag kommer ihåg att jag hade i matte någon gång i gymnasiet var ett prov som jag gick in och satte mej på, blockerade mig totalt, fattade inte frågorna och gick ut utan att ha skrivit något.

Men när jag ser tillbaka bestämde jag mig för att jag skulle klara det och ta en dag i taget. Sen visade det sig att jag fick VG på första delkursen och vad jag tror kommer jag få minst G i den andra delkursen också. Om någon sagt till mej för 3 år sedan att jag skulle få VG i en mattekurs på universitetsnivå i framtiden skulle jag nog ha skrattat rätt gott!

Jag är så tacksam att saker kan förändras, att man inte behöver gå i gamla fotspår och tro att något är omöjligt bara för att man har haft problem med det tidigare i livet. Vi utvecklas, blir mer mogna och förstår att bara för att något verkar svårt så är det inte kört. Man tar en dag i taget och ser att man faktiskt förstår. Att man inte blockerar sig och tänker att man inte kan.
Detta tror jag gäller många saker i livet, inte bara matte =)

Klimpen höll sig relativt lugn så mamma kunde koncentrea sig ordentligt =)

Tack Jesus att du är med i min utbildning!