Uppsats på granskning

Ja då har vi äntligen lämnat in vår uppsats som slutade i 14 sidor till vår handledare för granskning så idag är första dagen på 3 veckor som vi inte sitter och skriver utan är lediga. Helt galet att vi varit här hemma och skrivit varje dag i 3 veckor! Tiden går fort. Hoppas det inte är allt för mycket vi måste ändra på för den ska vara inlämnad senast tisdag.
Det är ju skönt att vara ledig samtidigt som jag lätt kryper på väggarna och blir rastlös. Jag saknar mina vänner som bor långt borta dagar som dessa! Att snön vräker ner gör en ju inte heller gladare! Jag som hade en sån härlig vårkänsla här om dagen när de var soligt! Men men, det är ju bara Mars så man får vackert vänta på våren...


Mamma och pappa hade med sig vaggan som stått hemma hos dem. Jag var bara tvungen att bädda den med lakanen som svärmor sytt, blev så fint så. Nallen vi fick av klimpens kusiner i julklapp ligger också och väntar. Funderar på att måla om vaggan vit, men får se om jag orkar..
Lägger ut en bild på de kläder som mamma tyckte klimpen skulle ha också. Vi hittade byxor med fötter påsydda, måste ju vara väldigt praktiskt!


Nu har folk även börjat lägga in bud på när klimpen kommer födas. Vill du vara med på listan är det bara att höra av dig! =)
Här är vad folk tror:

Mamma Elenor: 19:e maj, pojke
Pappa Chrille: 28:e maj, pojke
Mormor Pia: 9:e april, flicka
Morfar Per: 1:a maj, pojke
Moster Sofia: 17:e maj, pojke
Gammelmormor: flicka
Malin (klasskompis): 20:e maj, flicka
Zakia (klasskompis): 16:e maj, pojke

Som ni ser är det inte många som tror jag ska gå över tiden förutom min käre man, och det är väl tur att det är just han som är beredd att gå över tiden med mig och inte är lika otålig som vi andra =). Nog för att vi båda börjar bli rätt otåliga och längta efter vår älskade guldklimp!

Chrille lyssnar på hjärtljuden genom magen varje dag. Det är väl en av de få fördelar som männen har, att de kan lyssna på hjärtljuden utan en sån maskin. Det kan ju inte en annan precis. Tänk att det bara är några centimeter mellan oss och bebisen, men ändå så långt borta!