Kalas i Humlekärr

I fredags var jag på min sista lektion innan studieuppehållet. Nu har jag bara en salstenta kvar den 26:e april, sen slutar jag studera och planerar inte komma tillbaka till pedagogen förens Hösten 2012 eftersom jag tänker mig ta en distanskurs våren 2012. Kändes lite sorgligt faktiskt. Man har ju ändå kämpat och slitit på universitetet i 2½ år. Men det jag har att se fram emot väger mycket tyngre om man jämför!
Fredags kvällen var perfekt till en myskväll hade jag tänkt....hrm..... jag var så trött att jag somnade innan 21.00 av makens sövande "ryggkliande" som förstod att jag behövde sova. Uppskattar min man oerhört ska ni veta! Han är världens bästa!

Lördagar har vi startat en tradition att äta en riktig varm frukost med bacon, korv, köttbullar, äggröra osv. Uppskattas mycket när vi för en gångs skull äter frukost tillsammans.

Sen bar det av på kalas till torparmor och torparfar. Vi skulle fira mig, Anton och Maj-Lis eftersom vi alla har fyllt år inom loppet av några veckor. Jag och Chrille fixade en utsökt förrätt med kantareller på "smörgås" och så blev dillkött av kyckling till middag och efterrätt av bär och slutligen tårta. Behöver jag säga att man var proppmätt efteråt? =)

Jag och Chrille ville ge Maj-Lis en present som består och som påminner om klimpen. Så vi köpte ett rödbladigt plommonträd som får växa år för år precis som klimpen.

Graviditeten fortskrider som den ska. Börjar bli tungt nu. En liiiten uppförsbacke känns som ett berg och fötterna värker. Men jag har ändå inte blivit så svullen. Kan fortfarande ha mina ringar och skor. Skönt. Magen har nog växt en del det sista för har fått mer bristningar och det kliar. Men nu är det bara en månad kvar så det är bara att hänga i!


Här har vi en nyvaken man =)
Jag och Chrille utanför svärföräldrarnas hus.
Josef gräver en grop till vår present.
Chrille hjälper till.
Ett av födelsedagsbarnen med "klimpenträdet".
Detta får bli tradition. Ett kort vid "klimpenträdet" varje år. Detta var första året.