måndag 5 september 2011

Så här glad är Levi när han har vaknat och får gäspa lite.

Lite tveksam min här =)

På laxbutiken

Levi och pappa passade på att sjunga lite medans jag åt upp maten.

Vi brukar passa på och lägga prinsen på mage på skötbordet för att träna.

Passar på att posera lite

Far och son
Jag och Levi


Lite kort på oss, familjen Andersson. Vi var på utflykt i Lördags för mamma Elenor var uttråkad. Först var vi en sväng på second hand och köpte Levis första bilar. Sen kom på att jag aldrig varit på Laxbutiken i Ljungskile så fick bli vårt andra stopp. Lax är ju alltid gott. Men så klart tog Chrille en godare variant. Bra och veta till nästa gång. Jag var tvungen att amma Levi efter maten och i ett hörn satt en annan kvinna och ammade så jag satte mig där med. När Levi ätit klart och vi gått ut till bilen fick jag en gigantisk spya på mig + att han gjorde nr 2, så det vara bara att gå in igen och byta och då satt hon fortfarande där. Då insåg jag vilken lyx jag har som har en son som bara äter högst 11 min/gång!  Sen åkte vi till ett växthust omgjort till ett cafe och njöt av solen utanför.

Något jag glömt berätta är att Chrille kommer vara ledig varannan fredag from 17:e sept.. Jag är såå glad för det! Kommer bli kanon. Jag längtar verkligen till vi ska åka till Linde om 2 veckor. Saknar familjen och man vill ju att de ska följa med i Levis utveckling.


Nu börjar alla aktiviteter köra igång som vi brukar ha på kvällarna. Jesus mötet för barnen på torsdagar började förra veckan. Det gick jättebra trots att Levi var med.

3 kommentarer:

  1. tacksam för min lilla underbara familj

    SvaraRadera
  2. lilla fina Levi! Han är verkligen ljuvligt fin och vi i bibelskolan är så glada över att han kommer joina nu på måndagar - det ska börjas i tid! :) Angående laxen så har jag några fina tips efter min tid på Laxbutiken... Många Kramar

    SvaraRadera
  3. Jo du, var tacksam - jag kom aldrig under 45 min... Men njut, rätt var det är har du ammat klart ALLA dina ungar och det är över för alltid. Det kan kännas lite sorgligt faktiskt.
    Kram Lotta

    SvaraRadera